Det börjar bli mörkt redan, när vi passerar gränsen till Grekland. Du kan berätta direkt, att vi är med i EU: gatorna är breda och i gott skick, det finns gatubelysning, inget mer skräp i vägkanten och inga får på vägen. En väldigt tjock drar dock över oss, svart moln – Tack och lov går stormen förbi oss.
Efter runt 30 Kilometer når vi vår parkeringsplats vid sjön Zazari. Det är helt lugnt och fridfullt här, vi sover verkligen ut först.
På söndagar hör vi gudstjänsten över frukost i fjärran, det är nästan ute 14 Grader varmt och det finns inte en droppe från himlen – Tack vare den grekiska väderguden Zeus !!! Vi går runt sjön en gång, njut av en grekisk kaffe och bestäm dig, att stanna här en natt till. En VW-buss från Österrike ansluter till dem på eftermiddagen (ett ungt par med en hund) till oss, man talar om resvägarna, Hundar och fordon.
Den nya veckan börjar faktiskt med några solstrålar !! Den fina terrängen och det vackra vädret måste utnyttjas – lite hundträning står på programmet. Dagen innan läste vi en artikel om dansande björnar, Quappo kommer att tränas direkt 🙂
Quappo dansande björn 
Efter så mycket träning vilar de två i sin grotta. På vägen till Kastoria springer faktiskt en liten sköldpadda över vägen. Naturligtvis stannar de och den lille förs försiktigt till den säkra vägkanten. Det är den första ”Vilt djur”, som vi har sett på hela resan hittills. Området har för övrigt den högsta björnstammen i landet, runt omkring 500 Här lever djur i det vilda – men de gömde sig alla för oss.
Björnvarning 
vem springer över gatan? ?
Efter en kort bilresa når vi Kastoria ! 1986 har vi varit här förut – men vi känner knappt igen något. Staden har blivit mycket större, Massor av moderna hotell och flerfamiljshus har tillkommit. En liten promenad på strandpromenaden, en utsökt kaffe i ett litet bageri och ett foto av pelikanen – det räcker för oss – nu letar vi efter en plats för natten.
Vi ska in i inlandet, en liten terrängväg och vi är mitt ute i ingenstans med en underbar utsikt – ingen kommer att hitta oss här. För övrigt var jag tvungen att ta reda på det, att jag av min 7 För år sedan glömde jag nästan allt på antik grekiska – Jag blandar till och med ihop bokstäverna. Mitt gamla latin- och grekiska läraren Mr. Mußler kommer att vända sig om i graven !
På kvällen läste jag lite mer i reseguiden jag precis laddat ner – klar, det finns en annan planändring: imorgon borde vädret vara toppen, så vi planerar en avstickare till Vikos Gorge. Också, när en astronaut tittar på oss från ISS, tänker han säkert, att vi drack för mycket raki – vi kör över hela landet !!
Nästa morgon skiner solen med full kraft och vår planerade tur visar sig vara en mycket trevlig rutt. Klar, det finns även passvägar i Grekland – jämfört med Albanien känns det som att du är på A5 en bilfri söndag. Under tiden visar hösten sig i alla sina färger, skogarna är korsade av orange och röda färgstänk.
Utsikt över Vikos Gorge.
Vårt mål, byn Vikos, består av 3 Hus: en restaurang, ett hotell och en liten kyrka. Henriette parkerar bredvid den lilla kyrkan och vi ger oss av på vandringen in i ravinen. Klar, först och främst går det brant nedför (det betyder inget bra – vi måste gå tillbaka hit också) till botten av ravinen. Tyvärr rinner det knappt något vatten, det har fortfarande inte regnat tillräckligt. Lt. Guide tar vandringen genom hela ravinen runt 8 timmar – Det kan vi inte göra längre idag. Så vi bara springer runt 5 Kilometer och marschera tillbaka samma väg.
Tillbaka i byn gör vi ett besök på den trevliga restaurangen, äta en grekisk sallad (vad annars !), bakad fårost och bönor med spenat. Allt mycket välsmakande, men vi märker det, att vi har lokala priser här igen (Däremot var Albanien och Nordmakedonien väldigt plånboksvänliga !). Tillbaka i vårt vardagsrum sätts fötterna upp, hundarna snarkar rytmiskt i grottan, himlen visar fullmånen och en vacker stjärnhimmel. Under kvällens spel av tricket (Det gör vi verkligen nästan varje kväll) Jag vinner redan för 6. gånger i rad – Hans-Peter är frustrerad och känner inte för det längre, att någonsin slå tärningen med mig igen 🙁
Greklands viktigaste obligatoriska program är på väg: Meteora-klostren . Medan vi tar vatten nästa vår möter vi de två belgierna Tine och Jelle. Du är sedan dess 15 Månader på väg med din Defender och på väg mot Asien – utan tidsbegränsning och utan några begränsningar, bara så länge, hur de trivs och har tillräckligt med pengar. I Belgien sålde man allt, de lämnade bara familjen bakom sig. jag är imponerad, att det finns så många unga, som helt enkelt förverkligar sin dröm om att resa – super !!
För första gången i Tyskland kör vi en bit av Autobahn idag – som räddar oss runt 50 Kilometer. Motorvägstullarna är raka 6,50 €, för detta kör vi igenom vad som känns som 30 Kilometer av perfekta tunnlar. Strax före Kalambaka kan vi redan se de imponerande klippmassiven, på vilken klostren tronar, känna igen. Det är något mystiskt med synen, magisk – det är bara fantastiskt.
I byn hittar vi en bra parkeringsplats och ger oss av till fots, att ta några fina bilder. Vi sparar bilfärden till klostren till imorgon. Samtidigt vet jag igen, varför jag tyckte mer om grekiska än latin när jag gick i skolan. Latin handlade alltid om krigföring, grekerna däremot levde, diskuterat och filosoferat (Aristoteles älskade mig mest ”om sanningen” imponerad) !!
Och jag tycker fortfarande att det är mer önskvärt än i dag, att leva bekvämt som Diogenes i en vinfat, än att dö en hjältedöd på slagfältet !! Slutsats: grekerna förstår, att leva bra, det kan man känna här överallt.
Vi hade en drömdag när vi besökte klostren: solen skiner från himlen från morgon till kväll och shortsen är tillbaka på jobbet. Vägen till klostren är väl utvecklad, det finns tillräckligt med fotopunkter, Det finns en stor parkeringsplats vid varje kloster och alla kan hitta en plats. Vi tar också en titt på insidan av de två klostren Agios Nikolaos Anapafsas och Megalo Meteroro: vi måste göra det separat såklart, eftersom hundar inte får komma in. Kameran är överhettad, du kan inte få nog av denna imponerande, overklig bakgrund. Faktum är att klostren fortfarande är bebodda, dock bor bara en handfull munkar och nunnor på denna speciella plats.
A 
Som vi 1986 här var, Denna stora gata fanns inte ännu och man kunde bara använda korgar i vissa fall, som har sänkts, komma till klosterkomplexet. Det första klostret grundades för övrigt i 1334 med ankomsten av munken Athanasios, den här med 14 andra munkar grundade Megalo Meteora
Blixtrade av dessa vansinniga intryck letar vi efter en helt, mycket tyst parkeringsplats för natten: vi står på Limni Plastira och tittar på de fina bilderna i lugn och ro.
Grattis på födelsedagen !!! Det är vår stora födelsedag idag – otrolig, skön 34 årige Johannes – hur tiden går !! Vi utbyter hälsningar per telefon och innan vi fortsätter, Jag hoppar tappert i sjön ett ögonblick – mycket uppfriskande !
Idag kommer vi riktigt långt: runt omkring 160 Kilometer går ihop. 30 Kilometer före vår destination Delphi finns en gömd plats i skogen. Vi står väldigt stilla här, utan får, Getter och gatuhundar – ganska ovanligt.
Zeus är på vår sida, han skickade mycket sol och blå himmel till Delphi idag. Vi räknar med att det blir i slutet av oktober, att det inte händer så mycket längre – inte ens i närheten !! Parkeringsplatsen är redan ganska full, vi kan bara hitta en plats på gatan, Henriette kan klämma sig in. Vid entrén får vi reda på det – vi hade redan misstänkt det – att hundar inte är tillåtna. Så måste min 3 Män stannar bara utanför, Mamma får besöka den heliga platsen helt själv.
Apollons tempel
Läget för hela komplexet är fantastiskt, kan man tänka sig, som förut 2.500 År de många pilgrimerna har kämpat för att bestiga berget, för att sedan höra ett klokt ordspråk från Pythia. Det var en lysande affärsmodell – alla ville ha information från oraklet (spelar ingen roll, vad det handlade om: krig, äktenskap, äktenskapsskillnad, Granntvist, Färg på huset …. ) och självklart betalat för det ordentligt eller. offrade. Och så fick du information, vilket alltid var tvetydigt – om de har tolkats fel, det var ditt eget fel ?? Oraklet förutspådde aldrig något fel – det blir inte bättre än så. Oraklet var förmodligen rikare då än vad det är nu Bill Gates och Jeff Bezos tillsammans.
Sök bild: var är Henriette 
männen måste vänta
Till 1,5 Jag släppte mina pojkar fria i timmar och det går vi ifrån ”Omphalos – världens centrum” den gången. Enligt mytologin skickade Apollo två örnar från världens ändar, de kolliderade sedan olyckligt i Delfi.
Vi frågade också oraklet förstås, dit vi ska resa vidare: svaret var: en plats, som börjar med P och slutar med S. ?????????? Vi funderar, om vi ska bege oss till Pirmasens eller Patras – bestämma efter lång tid- och slutligen för det senare. Den ytterligare rutten läggs in i navigationssystemet – Erna vill desperat ha en omväg från nästan 150 göra km – hon är galen !!! Vi ignorerar skoningslöst tanten ! Kort därefter kommer vi till en by, där oktoberfest och karneval tydligen firas samtidigt – bilarna är parkerade milsvida på gatan, det går nästan inte igenom i själva byn (kanske Erna hade rätt trots allt :)). Med nerver gjorda av stållinor bemästrar Hans-Peter denna turbulens och vi tar oss igenom liv och rörelse. Vid nästa parkering är det kisspaus – så mycket adrenalin trycker på urinblåsan. Under tiden har jag kollat upp det, att denna bergsby ”Arachova” och är Greklands Ischgl. Även utan snö verkar alla atenare älska denna plats och komma hit på helgerna.
Resan fortsätter avslappnat mot havet: strax före Psatha ser vi en blå fläck blinka mellan träden: Adria här kommer vi !
Snabbt ner sista passet, vi står redan på stranden, drick en alfa i strandbaren och kasta dig ut i vattnet pudelnaken på natten.
Tyvärr samlas molnen på söndagar, Det betyder, Fortsätt, Följ solen. En liten väg slingrar sig längs kusten, med grekiska mått mätt är det en terrängväg. Vi kommer till sjön ”Limni Vouliagmenis”, där gömmer vi Henriette fint i buskarna. Det borde regna senare, så vi tar oss till fyren och en utgrävningsplats (du kan hitta dem i nästan varje hörn här).
Frodo och Quappo tycker att geten är mycket mer spännande än de gamla resterna av en kolumn – alla har bara sina prioriteringar. Från toppen av den lilla udden kan vi se Korintiska viken – det är där det fortsätter imorgon.
Under natten tog Aeolus makten – han låter det verkligen storma ! Det är mycket gunga i vår Henriette, vi känner att vi är på en segeljolle. På morgonen försöker jag öppna dörren väldigt försiktigt, hon har nästan kastat av gångjärnen, tillbaka från morgonpromenaden är vi helt vädrade.
Vår resa fortsätter över Korintkanalen till Peloponnesos. Jag hade kanalen – ärligt – redan presenterat lite större ?? Men för tiden var det en betydande byggprestation. Vi har väldigt roligt med Erna igen – navigationssystemet verkar ha ett nytt inmatningsläge – hitta de smalaste gatorna som möjligt ?? Vi kör inåt landet på enfiliga grusvägar, bredvid oss den nybyggda landsvägen – det ger oss lite eftertanke, om Erna tittade för djupt i glaset igår.
Korintkanalen 
Vår satellitnavigering älskar grusvägar !
Framme i Mykene tar vi oss till mässområdet. Självklart är det samma som alltid: Hundar är inte tillåtna på området, även om en stor gatuhund hälsar oss välkomna bakom staketet ?? Vi diskuterar kort, oavsett om vi tittar på utgrävningarna separat eller snarare investerar entréavgiften i grekiska moussaka ?? På, som kommer med rätt resultat – vi sorter föredrar att investera i den grekiska ekonomin och äta gott ute. Hemma finns det handledning om Mykene: Staden upplevde sin största storhetstid i 14. och 13. Århundrade sedan (!) Kristus – alltså dessa stenar är nästan 3.500 år gammal – otrolig !!
Atreus skattkammare 
vi måste stanna utanför ! 
Löwentor 
Mykene
På morgonen småpratar vi med våra grannar, ett sympatiskt par från Bayern med sina 2 Lilla Milow och Holly. Din tik Guilia omfamnas av våra två mästare, de är väldigt entusiastiska, att äntligen slå på en trevlig tjej. Vi når därför den vackra staden Nauplius senare än väntat. Här beger vi oss först till en bensinbutik, sedan tvätten och till sist stormarknaden. Vår parkeringsplats finns idag mitt i centrum, perfekt för en slottstur och en shoppingtur. Hans-Peter måste först övertalas, att klättra upp till fästningen Palamidi med mig – trots allt är 999 Gå upp för trappor (Jag berättar inte för honom förrän nästa dag, att det också går en gata dit upp :)). Väl uppe på toppen belönas vi med en fantastisk utsikt över staden och havet, de ömma musklerna imorgon kommer helt enkelt att ignoreras.
Vi märker bara när vi går ner, hur branta trappan är, här måste du verkligen vara fri från yrsel. Det finns inte heller några räcken, i Tyskland skulle du behöva säkerhetsbälten och hjälm. Till och med Quappo tittar förvirrat på mig: nu gick vi bara upp och ner dit ??
Väl på botten strosar vi till hamnen, genom de fina gränderna, ät en glass vid temperaturerna och titta på erbjudandena i de små butikerna. Det händer fortfarande mycket här trots lågsäsong, Det gillar jag väldigt mycket såklart. Hans-Peter är imponerad av det enorma segelfartyget, som ligger förankrat i hamnen: de ”maltesisk falk”.
maltesisk falk 
Bourtzi fästning
Idag är det redan onsdag (vi börjar sakta få ont om tid och måste ifrågasätta mobilen, vilken dag det är just nu), vädret är fint och så nästa mål är klart: vi behöver en fin strandplats. Runt omkring 40 Kilometer längre fram hittar vi en perfekt sådan, bred strand nära Astros. Badbyxorna är på väg att packas upp, och gå ut i vattnet. Vattnet är riktigt skönt och varmt, precis utanför är det några moln och så det är inget med sola att göra. Men du kan gå en skön promenad på stranden och vinden runt näsan eller. Blås hundöron.
28.10.2021 – vilket viktigt datum – ja klar, idag är det stor födelsedagsfest !!!! Frodo, vår stora kommer 4 År gammal 🙂 Igår stod husse i köket hela dagen och bakade en underbar köttfärskaka – pojkarnas mun har vattnas i timmar. Efter alla födelsedagspussar och bilder kan tårtan äntligen ätas – Kompisen Quappo är inbjuden och tar generöst emot en bit.
Nöjda och med full mage kör vi till Leonidi. Egentligen vill vi bara fylla på med vatten där ! Vi läser på vägen, att byn är en trevlig hotspot för alla stenblock – och är tokig i att klättra, Det ser man direkt på de många unga, som stannar här. Vägen till vattenpunkten är återigen helt äventyrlig: gränderna blir lika smala, balkongerna sticker längre och längre ut på gatan och alla, som just nu njuter av sin espresso i kaféet, se oss fascinerade med stora ögon. Van vid sorg, min chaufför och hans Henriette klarar också denna utmaning och vi tar oss ut ur labyrinten av gränder på ett säkert sätt.
Det är vad som händer, när du inte kan sluta, läs i reseguiden: det ska vara en gammal här, ge kloster byggt i berget – Tillgång möjligt på en liten väg ?? Redan i första kurvan vinkar en lokal till oss, att vi inte ska gå längre – vi tror förnuftigt på honom. Så vandringskängorna är på, Packa ryggsäcken och dra iväg. Vi kan redan se klostret underifrån som litet, gör en vit punkt. 1,5 Timmar senare når vi entrén, gå rakt in i klostret och blir omedelbart tillrättavisad av en ovänlig nunna: ”hundar förbjudna” hon skriker indignerat mot oss. OK, vi vill dra oss ur, här kommer den gamla nunnan (det enda, som bor ensam här i klostret !) och ge oss lite godis – Det tycker vi är väldigt trevligt – Gud älskar faktiskt alla levande varelser – eller ???
den enda boende 
Efter det vackra, Vi känner inte för att göra en ansträngande turné längre, att fortsätta, vi bara stannar här mitt i byn på parkeringen och sätter upp fötterna.
Vi vill tillbaka till havet, så vi åker söderut. Till 80 Kilometer vi når Monemvasia – en medeltida stad, som ligger på en enorm monolitisk sten i havet.
Staden var 630 n. Chr. specialbyggd på berget, att man inte kunde se dem från fastlandet – det var bara synligt för sjöfolk – en perfekt förklädnad. Det fanns till och med ett spannmålsfält i staden, således var citadellet självförsörjande och kunde försvaras på obestämd tid. Först efter tre års belägring om året 1249 hon tvingades kapitulera av frankerna. Verklig, mycket, väldigt imponerande !!!!
Vi övernattar precis bakom stan vid havet, det stormar kraftigt igen ! Härifrån kan vi faktiskt se lite av Monemvasia – det tjocka teleobjektivet används.
Efter hela detta kulturprogram behöver vi definitivt en paus :). En av de vackraste stränderna i Grekland sägs vara precis runt hörnet – så låt oss åka dit. Simos Beach är namnet på den vackra platsen på den lilla ön Elafonisos. Henriette får åka på ett skepp igen, 10 Minuter senare och 25,– € fattigare kommer vi till holmen. Det är bara till stranden 4 Kilometer och vi kan redan se havet gnistrande. Allt är dött här, det finns bara en strandbar kvar 2 människor, som städar och städar – säsongen verkar vara över för gott. Vi njuter av den enorma sandstranden för oss själva, havets färg är verkligen vykortskitschig turkos, azurblå och glittrande.
Vattnet är otroligt rent, du kan räkna varje sandkorn medan du simmar. Frodo och Quappo är i sitt esse, gräv, springa och leka som små barn.
Vi har också vår parkeringsplats helt för oss själva – vilket förvånar oss lite. Dagen efter får vi grannar: Agnes och Norbert från Övre Schwaben !! Vi har en trevlig pratstund om resvägar, reseplaner, fordon, barn ………… så småningom visar det sig, att hennes son bor några hus bort från min svärmor – hur liten är världen. Handla, att du kommer till oss vid ditt nästa besök i Seeheim (eller två) Kom förbi för en öl !! Nätverket fungerar ganska sporadiskt, det är lite irriterande, men är perfekt för avkoppling. På eftermiddagen måste vi åka till nästa by, tyvärr glömde vi, ta med dig tillräckligt med proviant. En liten minimarknad (han är riktigt liten) tack och lov är det fortfarande öppet, så vi kan göra mer 3 Förläng dagarna.
Det är en kraftig storm på tisdagar, hela stranden är under vatten på kvällen – naturens kraft är helt enkelt imponerande. Vi ser verkligen fram emot nästa dag: väderappen utlovar absolut badväder – så det händer !! Vi ligger i sanden, njut av det klara, fortfarande ganska varmt vatten, lata dig och gör ingenting !
En titt på mobilen säger oss, det redan idag 03. november är – vi kan inte tro det. Samtidigt har ytterligare en husbil flyttat till oss, ett par lärare från Hamburg, som sabbar i ett år. Mer kommer senare 4 Mobil och 3 Hundar på, sakta ser det ut som en camping i Rimini. Eftersom vi fortfarande har lite av ett program framför oss, vi bestämmer, för att fortsätta nästa dag.
Hunger ! 
Efter frukost har vi ett mycket trevligt och lärorikt samtal med en ung lärare från Köln. Vi är alltid entusiastiska, vad bra, intressant, spännande, vi möter äventyrliga människor på vägen. Under tiden har våra hundar blivit kompisar med de två hundtjejerna och busar runt i sanddynerna. Vi hoppas, att inget underhållsbidrag utgår – en tjej är på gränsen till värme 🙂
Färjan går bara runt 14.10 klocka – vi har fortfarande tid för akuta uppgifter: vår toalett behöver städas igen. Jag har redan anmält, att vår separata toalett helt enkelt är lysande ?? I själva verket måste det bara vara alla 4 – 5 Veckor som ska städas – och det är verkligen inte så illa som man fruktar. Efter att allt är klart, låt oss ta en välförtjänt kaffe i hamnen
Skickligt kör min chaufför Henriette baklänges upp på färjan – på vägen dit blev vi förvånade, att några står upp och ner på bryggan. Det blev snabbt klart: det finns bara en utgång, fartyget bara vänder på vägen. Tillbaka på fastlandsgolvet – vi fortsätter längs oändliga olivlundar. Skörden har börjat, träd skakas överallt. Vi måste le lite: Majoriteten av arbetet här är gästarbetare från Pakistan, Indien och några afrikaner. Vi kan lagra vatten i ett litet kapell, bredvid det är platsen att bo. Bara en husbil till är här, annars är allt tyst – Vi tror !! Bikinin tas genast på, ut i vattnet och sedan fungerar strandduschen faktiskt !! Vilken lyx, obegränsat med vatten från ovan – vi är galna i något sådant ”Vanligt”. Direkt efteråt ett skäll eller snarare tjut – åh ja, en beagle kommer laddande. Vi är lättade att konstatera, att det är en tjej och släpper våra killar från kopplet också. Direkt efteråt kommer ytterligare en fyrbent vän – Perfekt, en tjej för varje kille – Jag ser underhållsbidrag komma min väg igen.
Egentligen var det klart: nästa morgon väntar damerna framför dörren och tar herrarna i receptionen. Vi kan äta frukost i lugn och ro, simma, duschen – på avstånd ser vi en hunds svans vifta då och då – så allt är bra. Till 2 Vi får in våra totalt utmattade killar i bilen i timmar, resten av dagen hörs inget mer ljud från hundhuset.
På vägen finns en fotopunkt vid vraket av Dimitrios – fartyget är 1981 strandade här och har rostat som fotomotiv sedan dess. I fiskebyn Gythio sträcker vi kort på benen, tills vi äntligen kommer till Kokkala – ett 100 Seelen Dorf får en plats för natten.
Vi är nu på långfingret på Peloponnesos, en region som heter Mani. Området är ogästvänligt, sparsamt och samtidigt väldigt fascinerande. Här bodde tidigare flyktingar, Pirater och andra djävlar är gömda – man kan föreställa sig det rätt. De faktiska invånarna i Mani hade hållit på med trevliga saker som familjefejder i årtionden, Blodshämnd och hedersmord upptagen, de gamla försvarstornen finns överallt. Där gömde sig de förföljda eller. Förbannad i åratal, försökte, stöta bort motståndare med gevär och pistoler – tills en av dem till slut var död – läskig fantasi – Halloween på riktigt.
Vad vi verkligen gillar, är, att de nya byggnaderna också byggs i samma stil: alla är stenhus (det är det enda, att det finns i överflöd här: Stenar !!) i form av torn, Kryphålen är också inbyggda. De små bebyggelsen består delvis endast av 4 – 5 Hus, de är utspridda över hela bergen. Det finns en liten parkeringsplats i Karleby, mycket tyst, bara ljudet av vågorna kan höras.
På lördagar kommer vi till Manis sydligaste punkt: Kap Tenaro – det är 2. sydligaste spetsen (till Spanien) från det europeiska fastlandet. Det är som att föreställa sig en cape: världens undergång ! Härifrån går vi till 2 Kilometer bort fyren, Hans-Peter packar upp sin drönare och så får vi ett fantastiskt flygfoto på oss.
Det är så vackert här, att vi också övernattar. Vi kan till och med bada i en minivik – det är också lördag, d.h. Baddag !
Det finns några andra campare med oss, så det finns nya möten.
På söndagsmorgonen blir vi attackerade av en grupp kineser vid frukosten: de är helt entusiastiska över vår Henriette, en efter en tittar de alla på vårt vardagsrum, Kök och badrum, Hundratals mobilfoton tas, hundarna kelas, alla pratar förvirrade och vi sålde nästan Henriette och hennes hundar – han ger oss ett mycket bra erbjudande !! Han skulle dock hellre ha en Mercedes än ett MAN-fordon som fordon – och så kommer vi inte överens – också bra !!
På bilresan på västra sidan av Mani besöker vi den öde byn Vathia. 1618 bodde här 20 Familjer, en långvarig familjefejd (!!) ledde dock till en kraftig nedgång i befolkningen, så att 1979 det fanns ingen kvar. Anläggningen lämnades också helt enkelt kvar – en riktigt spännande spökstad.
Det märktes förresten på höjden på tornen, hur rik en familj var – helt enkelt ju högre tornet är, desto rikare är familjen – du behövde ingen fastighetsbok- eller kontoutdrag – så lätt är det !
Vi tillbringar eftermiddagen med att simma på stranden i Oitylo, Ta en promenad, Tvätta kläder och fiska ! En liten fisk biter faktiskt – eftersom det inte räcker till middag, han kan gå tillbaka i vattnet.
Vad står på programmet idag – och, vi gör ett besök i underjorden !! Med en liten båt styr vi in i Diros grottor, en droppstensgrotta, vilket förmodligen 15.400 m ska vara lång – alltså den längsta grottan i Grekland. Vi kan inte ta oss hela vägen, men den lilla rundan är väldigt imponerande. Jag känner mig som en förtrollad sagoprinsessa, lockad till underjorden av onda häxor. Tack gode gud att jag har min prins med mig, Det för mig tillbaka till den övre världen.
Tillbaka i solen kommer vi några kilometer längre till byn Areopolis. Lt. Guide bok platsen ska vara mycket trevlig, det är till och med en kulturminnesmärkt byggnad. Först är vi besvikna, det finns verkligen inget trevligt att se alls – tills vi märker det, att vi har gått åt fel håll. Också, allt i början ! Faktum är att vi hittar stadens centrum med ett vackert marknadstorg, fina gränder, mycket, mycket trevliga och absolut stilrena kaféer och tavernor (dock allt tomt – detta beror förmodligen på november månad).
inget tillkännagivande !
Vi spenderar kvällen i Kardamyli, också en fin sådan, nästan utdöd by vid havet. Vi är optimistiskt på väg, att hitta en annan öppen plats – det visar sig vara svårare än väntat. En trevlig strandbar är faktiskt öppen, och vi njuter av grekisk sallad, grekiskt vin (Det smakar bara inte riktigt gott) och grekisk smörgås vid solnedgången !
09.11.2021 – ett morgonbad i det klara, fortfarande behagligt varmt vatten, Frukost utomhus, avslappnade hundar – plötsligt kommer en mycket ovänlig grek till oss och ger oss en omisskännlig förståelse, att du inte får stå här ?? Vi verkar ha parkerat på hans parkeringsplats – men det finns också hundra lediga platser – du behöver inte förstå. OK, vi ville fortsätta ändå, och så packar vi snabbt ihop allt och ger oss iväg. Vi lämnar havet, kör över en stor passväg och ett imponerande landskap till Mystras.
När man anländer till den gamla bysantinska ruinstaden står det snabbt klart: hundar är inte tillåtna här heller !! Så min fotograf får besöka Mystras ensam idag, hundarna och jag tittar bara på platsen på långt håll (är verkligen värt att se), ta en promenad genom olivlundarna, skrämma bort alla bykatter, stjäl några oliver och apelsiner från oss som tröst och senare tittar jag lugnt på resultatet av min fotograf i Henriette – perfekt arbetsfördelning.
O 
Mystras bli 1249 grundades av Wilhelm II von Villehardouin från Bar-sur-Aube i norra Frankrike med byggandet av slottskomplexet, kort därefter blev hans bror tillfångatagen av den bysantinske kejsaren och kunde bara köpa sig fri genom att överlämna slottet. Nedanför slottet växte en välmående stad med tiotusentals invånare fram. 1460 Mystras erövrades av ottomanerna, 1687 den kom i venetiansk ägo, föll dock 1715 återvände till de osmanska turkarna (vem kan bara minnas allt det där ?). Under det rysk-turkiska kriget 1770 staden var hårt ödelagd, i den grekiska kampen för frihet 1825 sedan så förstört, att de avstod från att bygga om. Nu har turisterna i sin tur återerövrat staden.
Vi övernattar på den högsta punkten mellan Mystras och Kalamata (1.300 m höjd) helt ensam – Jag hoppas att jägaren inte klagar i morgon bitti, att vi har ockuperat hans parkeringsplats !
Tillbaka nere i dalen kan man se hur en Lidl-skuld blinkar strax före Kalamata – min förare håller på att bromsa. Ursprungligen ville jag inte riktigt shoppa i en så dekadent butik – men vissa saker är bara där mycket, mycket billigare och bättre (efter den tredje flaskan grekiskt vin från plastflaskan behöver vi en läcker droppe igen – och en glasflaska vin i en vanlig stormarknad kostar alltid minst 15,– € – oavsett anledning). Så, Lagren fylls på, det kan fortsätta. Det är nästan irriterande: du kan inte göra något här 50 Kör kilometer utan att vara ett Unescos världsarv, en arkeologisk plats, en superfin fiskeby , en drömstrand eller något annat bra är på väg. Alt-Messene är en sådan utgrävning, som bara ligger en kort omväg från 15 Kilometer krävs – du kan inte utelämna det ??? Lt. Idag är det min tur att fota vår arbetsfördelning – och utgrävningen är verkligen mycket betydande. Messene var 369 v.Chr. grundades som huvudstad i den nya delstaten Messenien och var en blomstrande handelsstad under lång tid och förstördes aldrig. Du kan se resterna av en teater, en agora, många tempel, Badhus, Stadsmurar och en stor, antik stadion – en av de vackraste, vi har sett hittills.
Vi tillbringar kvällen på stranden i Kalamata och bjuds på en strålande solnedgång.
Nästa höjdpunkt väntar på mig direkt efter frukost: Det finns faktiskt varmvattenstrandduschar här – jag kan inte tro det, använd den här presenten i minuter tills den sista fläcken på min hud är porfri. Killarna känner i alla fall inte igen mig idag på min lukt.
Nästa stopp idag är Koroni, en liten fiskeby vid spetsen av det västra fingret på Peloponnesos med ett slottsruin. Stället är ganska trevligt, men under tiden är vi så bortskämda, att vi inte är så exalterade, som reseguiden föreslog.
Efter en rundvandring fortsätter turen till Methoni, här är den gamla fästningen mycket bättre bevarad och mer imponerande än i Koroni. Det finns en bra parkeringsplats på stranden mitt i byn, du kan stå här över natten. Tyvärr kan vi inte besöka slottet – hon har redan tagit fart 15.00 Stängt och återigen inga husdjur är tillåtna. Vi funderar redan, om vi vår 2 ge dem inte bara ut som ledarhundar nästa gång – om det märks ???
Nästa dag (det fredag, de 12.11.) borde bli riktigt vacker igen – signalen, att bege sig till nästa drömstrand. Så vi kör längs kusten via staden Pyros till Navarinobukten. Här ägde rum på 20. Oktober 1827 det sista stora sjöslaget mellan den ottomansk-egyptiska flottan och en allierad union av franska, Engelska och ryska fartyg istället. De allierade sänkte sultanens hela flotta och lade därmed grunden för upprättandet av den grekiska nationalstaten.
Detta historiska vatten är perfekt för bad, efter att vi hittat en annan ledig plats. Det gömmer sig en husbil i varje liten vik (eller två), vi har tur, en VW-buss håller på att packa, så vi får plats på första raden. Speciellt på slottsrundan, vi klättrar den gamla fästningen Paleokastro på eftermiddagen. Väl på toppen breder ett spektakulärt landskap ut sig framför oss – Oxbukvik, Lagun, Kusten och de närliggande öarna. Så vi vet vårt mål för morgondagen direkt – klart, oxbukviken – Bara namnet är fantastiskt !
På vägen till viken passerar vi en olivpress – kort mellanlandning meddelas ! Hela tiden kunde vi följa olivskörden här, nu vill vi också se, hur den läckra oljan är gjord av den. Vi får lov att se allt på nära håll, såklart vill vi också ta med oss något. Du måste skaffa behållaren själv, då får du oljan nytappad – vi ser fram emot middagen !!
Efter det lyckade köpet går vi vidare – och tro inte våra ögon: det finns massor av flamingos i vattnet !! Det stoppas omedelbart, den stora linsen påskruvad, Grävde fram stativet så har vi fåglarna framför linsen !! Jag tror, det gör vi åtminstone 300 Foton – du kan bara inte sluta 🙂 – det här ska bli kul ikväll, när du ska välja de vackraste bilderna.
vem är du då ?? 
vad är det för flamingo ?? 
Efter fotograferingen kör vi tillbaka till det gamla stället, nu är utrymmet på den allra första raden precis bredvid strandduschen ledigt – vi bara stanna där igen 2 Dagar längre. Vi passerar dagen med simning, duschen, sonnen (!) – medan Erfelder hemma över dimma, Gråt över regn och kyla.
för en förändring: en soluppgång !
Alla våra förnödenheter håller sakta på att ta slut, tyvärr måste vi fortsätta så här !! Måndag väcker oss med en fenomenal soluppgång (faktiskt väderprognosen för idag var dålig ??). Klarvaken efter morgonbadet och den iskalla duschen, vi upptäcker Eifeltornet längs vägen (Nej, inget fotomontage, det finns verkligen här), bakom det en liten stormarknad, vi är säkra igen. När jag surfade i Park4Night-appen hittade jag ett vattenfall, som är på vår rutt. Också, idag inte en strand utan en skogsdag – Variation är ett måste. Vägen till vattenfallet är imponerande brant och smal – lite adrenalin är bra för dig efter en lat dag på stranden. Sen bara den där bergskänslan: – den stiger brant- och ner, några via ferratas måste bestigas – senare Venezuela-känsla: vi belönas med ett riktigt fint vattenfall !! Det finns en cocktailbar speciellt för pojkarna – med Neda cocktails – supergott och uppfriskande !
Eifelturm i Filiatra 
Cocktailbar för Frodo och Quappo 
Klippkapell 
Neda vattenfall
Natten i bergen är ganska frostig – omröstningen efter frukostgenomgången resulterar i klar majoritet: 3 Rösta på det, en nedlagd röst (Snarkar ut ur hundhuset): vi vill tillbaka till havet. Det finns en liten stig bakom Zacharo, som leder direkt till stranden – Strå – det är faktiskt inte rätt ord: Här finns det 7 Kilometer av den finaste sandstranden och ingen vidsträckt – det här är otroligt !
Simning är jättebra, väder, temperatur, vågor – allt passar. Quappo och Frodo är med 7. Hundhimlen, gräv, att spela – helt enkelt ren livsglädje !
Ratet mal, som nu har femtio tusen tre hundra tjugoen sandkorn i huden och därmed somnat djupt ?? Klart, vi stannade här under de kommande tre dagarna.
Efter att ett sandkorn fastnat i Henriettes allra sista spricka, låt oss gå några kilometer: nästa otroligt enorma sandstrand: det finns många övergivna här, sönderfallande hus, det är lite läskigt ? Det skulle vara spännande att få reda på det, vad hände här – kanske alla hus byggdes illegalt, kanske var invånarna rädda för en tsunami, kanske området är förorenat , kanske finns det vilda dinosaurier här, kanske människor från Mars kom hit …………. ??? Alla likadana, vårt säkerhetssystem fungerar perfekt, vad kan hända oss.
Drönaren försvinner kort över havet, men kommer tillbaka efter några förfrågningar. Fem droppar regn kommer från himlen, de åtföljs av en grandios, ostliknande regnbåge.
Ändlös strand !
Hela familjen ! 
Henriette under regnbågen
Så, vi är helt avslappnade och avslappnade, lite kultur skulle bli min tur igen: vädret lovar att ge allt, så iväg till OS !!!
Som alltid måste vi splittras – Jag får gå till de historiska stenarna, männen roar sig med en promenad runt den. Så det är härifrån den olympiska idén kommer – mer än 2.500 För år sedan handlade den stora stadion om berömmelse och lagerkransar (Jag tror, Det fanns faktiskt inga reklamintäkter ännu), 45.000 Åskådare kunde se tävlingarna. Det var igång, kämpade, brottades, Diskus och spjut kastade – alltid under domarnas ögon.
Det fanns otaliga tempel bredvid stadion, för att blidka gudarna (Dopningen var ännu inte känd !), riktiga muskler, där idrottarna kunde komma i form, feodala pensionat för hedersgästerna, Badtemplet och såklart Heras tempel – det är här den olympiska lågan tänds idag !
Vi vill avsluta den vackra dagen på stranden – för att göra detta kör vi till Katakolo. Vi förväntas av en miljon myggor, bara öppna dörren en kort stund – du har redan en timmes arbete med flugsmällaren. Nej, vi stannar inte här – vi föredrar att köra dem 20 Kilometer tillbaka till vår ensamma och (snabb) myggfri) Strå.
Idag är det en riktigt skön söndag: Badväder från att gå upp till solnedgången (gång på gång måste vi säga till oss själva, att idag 21. November är och normalt skulle jag vara trygg att baka hemma).
God morgon ! 
Vi njuter alla av dagen till fullo, även pojkarna vill gå ner i vattnet igen för att snorkla 🙂
Väderappen hade faktiskt rätt: himlen är måndagsgrå och det regnar 🙁
Så att säga hejdå är inte så svårt och vi gav oss av mot Patras. Här vill vi fylla på våra gasflaskor (det finns få butiker, som gör detta överhuvudtaget, det blev nog en lagändring i somras, varefter påfyllning av gasflaskor inte längre är tillåten). Naturligtvis ligger den här butiken mitt i centrala Patras – du kan föreställa dig, hur det ser ut: gatorna smalnar av, folk parkerar som de vill, däremellan kör mopederna igenom i vågiga linjer, Det regnar och det finns ingen parkering heller. På mig, vi kan göra det, leverera flaskorna, på kvällen 19.00 vi kan hämta dem igen. Vi använder tiden till akuta inköp, en promenad i hamnen, strand och park. Blöt uppifrån och underifrån är det en fika vid den sista strandbaren, vi torkar kort i Henriette, sedan börjar det roliga igen: kom nu till de smala gatorna, Regen, Mopeder, mörker i tredje raden av parkerade fordon – superkombi ! Tel, Vi gjorde det, gasflaskorna finns ombord, nu inget som att tillbringa natten på stranden. Vi anger koordinaterna i vår Erna, kör genom vassen på smalare och smalare gator (faktiskt inte dåligt), Erna berättar: sväng vänster – men det finns en grind ?? Vi fortsätter på vassvägen, det är kolmörkt – och vägen slutar helt ?? Ett staket till höger, en vägg till vänster – vilken fasa !! Hans-Peter måste på något sätt vända Henriette, han måste manövrera vad som känns som tusen gånger, Jag står utanför och mitt hjärta gled ner i byxorna igen. På något sätt gör vi det utan repor och utan att väggen ramlar omkull, att komma härifrån !!!!!! Helt utmattade av nerver kan vi ta oss dit på ett väldigt enkelt sätt (Tack Erna !!) till vårt mål. Under natten ösregnar det utan slut, bullret – när du ligger bekvämt i sängen – avslappnad från de tunga regndropparna !!.
Idag lämnar vi Peloponnesos – med ett gråtande öga – , kör över den stora nya bron (till det stolta priset av 20,30 €), återigen kurva passera vägar och hamna vid en trevlig sjönära plats. Vi kan städa vår toalett här i lugn och ro, Henriette skickade, att göra tvätten, gå en promenad och bada i sötvattnet på morgonen. När vi tittar på nyheterna på kvällen blir vi oerhört frustrerade – Coronasiffrorna i Tyskland och grannländerna ökar ständigt ?? För vår hemresa kommer vi därför inte att köra via Albanien och Montenegro som planerat, utan om Serbien, Ungern och Tjeckien – det är åtminstone den preliminära planen !!! Och var ska nästa resa åka? 2022 kan gå, är helt i stjärnorna just nu ???
En sista gång vid havet – detta har varit vårt mantra i flera dagar nu 🙂 – vi landade i Menidi på en udde – lämnade havet och höger lagunen med hundratals flamingos – vilken vacker plats – alldeles för vacker, att åka till Tyskland !!!
Efter att ha somnat till vågornas milda ljud sover vi som stockar. Nästa morgon är grått i grått, men solen gör sakta plats mellan molnen – det är badväder igen ! Tja verkligen alla, allra sista dopp i havet för i år – vi hoppar i det klara vattnet flera gånger.
Flamingos observeras med kameran – men det finns ett mycket märkligt exemplar som simmar ?? En pelikan smugglade sig faktiskt emellan – som du kan se av den fantastiska lockiga frisyren, Är det en dalmatisk pelikan? ???
Vi kan bara inte bryta upp – så sätt på vattnet igen, tog en kaffe och satt i solen. Vi vill spara lite värme för de kommande veckorna – Tyvärr har inte vår kropp något inbyggt batteri för det – du borde verkligen uppfinna det ?? Tidigt på eftermiddagen packar vi ihop allt på dåligt humör, börja Henriette, förundras över den gamla bron i Arla på vägen och hitta en ospektakulär plats att bo på Pamvotida vid sjön Pamvotida.
Arlas bro 
inga får på gatan idag !
Fortsätt norrut, även idag vill vi undvika Autobahn. Så vi kör den övergivna E 92 – denna pass väg har inte underhållits sedan öppnandet av autobahn, körning är endast tillåten på egen risk. På ca 50 kilometer finns otaliga djupa gropar, halkar vägkomponenter, ofta enfiliga delar av vägen, många stenblock mitt på stigen, några snödrivor – och vi är helt ensamma. Upplevelsen av detta unika landskap är alltid värt det. I slutet av Strasser kommer vi in i ett tjockt dimmigt hål och kan bara krypa. Vi måste ta Autobahn för den sista sträckan, men med dimman spelar det ingen roll i alla fall – du ser verkligen ingen 50 Meter.
ta vatten 
Metsovo
På eftermiddagen kommer vi till parkeringen, som vi hittade på vår första natt i Grekland: am See Zazari. Här njuter vi av grekisk luft för sista gången, ta en trevlig promenad vid sjön och förundras över en fantastisk regnbåge
Am See Zazari 
Snöberg i sikte
.
Det är lördag, de 27. november, idag måste vi lämna Grekland – det är väldigt svårt. Det här landet erbjuder så mycket: ändlösa sandstränder, forntida kulturer, trevliga människor och hisnande landskap – vi kommer definitivt tillbaka !!!
